Jag syrafärgade två nystan entrådigt ullgarn för ett tag sen. Jag blev jättenöjd med färgningen och två nystan är precis lagom till en sjal. Så sjal fick det bli! Jag är inte mycket för att följa färdiga mönster och räkna. Att räkna kan göra vad som helst tråkigt, så det undviker jag som pesten. Så jag bestämde mig för ett enkelt mönster där trekantssjalen rätstickas från ena hörnet till det andra.
Med en decimeter kvar till mål inser jag att garnet inte kommer att räcka. The story of my life!! Många i min omedelbara närhet kan intyga att jag äger garn för ett helt liv (och ja, kanske även för kommande generation). Men märkligt nog så brukar jag ändå alltid hamna i situationen att ”jag har för lite garn…”
Den har stått där och hånflinat åt mig nu ett dygn, stickmaskinen. Efter tio nedpackade år så hade jag nämligen bestämt att ge min Silver Reed en (EN) chans till. Det var inte så mycket kärlek kvar i vårt hat-kärleks-förhållande när jag packade ner den i kartongen för många år sen nu. Så det var med blandade känslor som jag monterade ihop den igen.
