Jag kallar dom Gamla stan-sockar. För mitt första par stickade jag klart på ett hotellrum i Stockholm i väntan på min make. Rummets alla väggar var täckta med en fototapet föreställande Gamla stan. Ett mysigt litet rum!
Precis innan hade jag läst Cat Bordhis bok ”New Pathways for Sock Knitters”, där hon beskriver en stickad sockas anatomi. Cat skriver om hur hon upptäckte att ihoptagningarna som man gör, efter att hälen formats, kan placeras var som helst på sockan. Sockan får rätt form ändå. Jag ville såklart testa detta för att se själv så jag lade upp för att sticka ett par raggsockar. Istället för att göra ihoptagningarna på bägge sidor av foten så placerade jag dem istället mitt uppe på foten. Och Cat hade rätt! Sockan blev en socka, trots detta.
Nu har jag stickat flera par och gillar modellen skarpt!
Så här är Gamla stan-sockan uppbyggd
För att få mönsterlinjen, som minskningarna bildar, att fortsätta över hela foten så fortsätter man med minskningarna även efter att hälens extramaskor har minskats bort. För att behålla maskantalet måste man då samtidigt öka motsvarande maskor som minskas bort. Nya maskor skapas genom att plocka upp tråden mellan två maskor och sticka tråden vriden. Ökningarna placeras på utsidan och insidan av foten. Mönsterlinjen som bildas av minskningarna formar automatiskt en spetsig form för tån. Så när det är dags för tåminskningarna så fortsätter man bara mönsterlinjen och lägger samtidigt till en minskning i vardera sida av sulans maskor. För att få en smidig avslutning på sockan så sys sista tåmaskorna ihop med Kitchener stitch.
Så för den som själv vill prova så kommer här min stickbeskrivning på ett par Gamla stan-sockar i damstorlek:
Stickbeskrivning Gamla stan-sockar
Nästa par jag stickar ska jag göra lite annorlunda. Då kommer jag att fortsätta sticka resåren från skaftet ner på ovansidan av foten och minska bort den med hjälp av minskningarna vid mittmaskorna. När hälmaskorna är bortminskade får den resår som är kvar övergå i slätstickning. Och så får vi se hur det blir!