När dammsugaren sa ”slurp!” för femtielfte gången fick jag nog. Dammsugaren hade fått sitt sista skrovmål… Numera har stolen tofflor på fötterna istället för såna där fastklistrade filtpluttar som alltid lossnar. Så här gör man!

Jag började med att rita av stolsbenets ”fotavtryck”. Klippte sen ut profilen och använde den som mall. Som sula till stolstoffeln använde jag en bit plastad frotté från dotterns spjälsängsperiod. Jag ritade av stolens fotavtryck på den plastade sidan och klippte ut den med ½ cm sömsmån runtom. Sen använde jag en vass grov nål för att göra hål, med ca 5 mm mellanrum, längs den ritade markeringen på frottéplastens plastiga sida. Då var toffelsulan klar!

Dags att virka skaftet. Jag valde restgarn i en ull och syntetblandning. Garnets tjocklek passade till virknål nr 2,5 ungefär. Men första virkvarvet är lättare att göra om man har en smalare virknål. En Boye nr 7 använde jag och det gick bra.

Första varvet virkar man alltså direkt i plastfrottén, genom hålen som gjordes med tjocka nålen. Efter ett varv byter man till en grövre virknål (i mitt fall Inox 2,5) som passar garnet. Det gäller att få till en ganska tajt toffel så att den sitter stadigt! Så prova på stolsbenet under arbetets gång. Jag har valt att göra nertag i bakre maskbågen på alla varv och sista varvet kör jag baklängesvirkning. Jag virkade 10 varv plus avslutningsvarvet. Sen är det bara att fästa trådarna och trä på toffeln på stolsbenet.

Jahapp! Då återstår bara tofflor till 5 stolar till då… Tur att tofflorna är små och att jag har mycket garn. Massor med garn. Har jag. Massor. Garn. Älskar garn. Vill ha mer garn.