Lycka är väl ändå att ha hittat något där själva görandet är belöning nog och slutresultatet egentligen bara blir en trevlig bonus? Dessa torgvantar har alstrat mig glädje i så många led. De är stickade av egenspunnet garn och att spinna är sannerligen en välgörande hobby för en garngalen ullälskare som jag.
Förutom stickbeskrivningen på själva torgvantarna följer här nedan en summering av mina första försök att färga tops och fraktalspinna.
Jo faktiskt. Jag blir lite lyckligare av att ha de här torgvantarna på mig.
Färdigstickade torgvantar av egenspunnet fraktalgarn.
Doften av ull gör mig lycklig! Jag fylls av en rofylld glädje och fina slöjdminnen, t ex från Textillinjen på Hållands folkhögskola. För det var där som jag lärde mig att uppskatta ull och dess fantastiska egenskaper. Synd att inte utbildningen finns kvar!
I somras skaffade jag min andra spinnrock, en begagnad Kromski Minstrel. Med i köpet följde flera fullpackade kassar med ull från svenska finullsfår. Under soliga och varma sommardagar passade jag på att tvätta ullen utomhus.
