Maria + Stickmaskin = Sant… Eller?

Den har stått där och hånflinat åt mig nu ett dygn, stickmaskinen. Efter tio nedpackade år så hade jag nämligen bestämt att ge min Silver Reed en (EN) chans till. Det var inte så mycket kärlek kvar i vårt hat-kärleks-förhållande när jag packade ner den i kartongen för många år sen nu. Så det var med blandade känslor som jag monterade ihop den igen.

Så många drömmar som aldrig infriades tillsammans med denna helvetesmaskin… Men, drömmarna finns kvar. Så kanske kanske… Om vi bara kunde få vårt dysfunktionella förhållande att fungera denna gång så…

Kreativitetsstyrd person som jag är så börjar det ju med en idé. En idé som vill bli materialiserad. Den högra hjärnhalvan är i sitt esse och inspirationen stiger som saven i en vårbjörk. Så jag sätter mig med utrustningen som ska hjälpa till att förverkliga Drömmen, och plötsligt landar jag pladask i verkligheten. Symaskinen hoppar över stygn, stickmaskinen släpper maskor på vartenda j-vla varv och varptrådar i vävstolen går av. Högra hjärnhalvan står helt handfallen och den vänstra får istället ta över. Igen. För nu är det logisk problemlösning och tålamod som behövs! Igen. Kan man härda sina drömmar måntro, så att de överlever tingens krångel? Om det fanns drömimpregnering att köpa på sprayflaska skulle jag skaffa det, även om det blev hål i ozonskiktet.

Idag tog jag mod till mig och trädde garn i maskinen och drog några varv. Varv 23 var det första varvet utan tappade maskor. Nu är jag på varv 61… Jag har dock kollat upp med återvinningscentralen här i kommunen hur man källsorterar en stickmaskin. Så den ska passa sig jädrans noga. Visst, alla är värda en andra chans. Men ett förhållande som inte tillför någon glädje, utan bara skapar sorg och förtvivlan, är inget att satsa på. Då är det bara att släppa taget och gå vidare.

stickmaskin2

To be continued…

2 reaktioner på ”Maria + Stickmaskin = Sant… Eller?”

  1. Jag känner igen den där hat-kärleken till en stickmaskin. Jag har en BOND, en enkel maskin, ja skulle vara enkel i alla fall men jag lyckades aldrig åstadkomma något vettigt med den. Den tappade maskor och krånglade mest hela tiden. ”Det är nog ett måndagsexemplar” sa kursledaren lite käckt på kvällskursen jag gick för att lära mig.
    Stickmaskinen har nu legat nerpackad i snart 20 år, kanske dags att ta fram den igen.

    1. Berätta gärna hur det går, om du plockar fram måndagsexemplaret igen! Lite trösterikt ändå att höra att det är fler än jag som har blandade känslor gentemot stickmaskinen! 🙂
      Lycka till!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.